Eheey, nu kommer det ett nördigt inlägg.

Ni vet alla vilket som är dagens största i-landsproblem, ja, iPod/iPhone converters. Det finns miljardertals av dem, men inte en enda verkar fungera som man vill. Det är alltid nått jävla trams med dem som gör att det inte funkar. Och när det väl verkar funka, och man har konverterat en video, så lägger de en jäkla vattenstämpel över hela filmen så att den ändå inte går att titta på.

Nu senast körde jag på “Avidemux”, väldigt skumt namn, jag vet. Men det var inte värt nåt fräsigare namn heller. Videokvalitén blev ju sämst i världen.

MEN NU! Nu har jag hittat ett program som fungerar helt utmärkt och perfekt, det är precis så som man vill ha det. Enkelt, snabbt och kraftfullt. Provade lite snabbt att konvertera en musikvideo i det gamla programmet (avidemux) och samma video i det nya. FY SATAN vilken skillnad, ljudet var perfekt, bilden var perfekt. Det funkade att lägga in i iPhonen på första försöket dessutom.

Det nya programmet heter HandBrake. Och det är det absolut mest genialiska opensource-programmet jag någonsin har provat. Det är alltså helt gratis, och det gör inget annat än det man vill att det ska göra. HELT underbart.

Så alla som har en iPhone eller iPod som känner att, fan nu är det dags att lägga in lite video, slösa inte bort ert tålamod på värdelöst skit man hittar på download.com, SKAFFA HANDBRAKE! DET ÄR BRA!

http://handbrake.fr/downloads.php

, , , , ,

Här är ett litet första utkast på min logotajp som jag bestämde mig för att göra igår. Det är alltså då två stycken chokladbitar och mitt finfina namn man kan beskåda. Tycker att det ser okej ut, ska väl finslipa lite på reflektionerna och skuggorna så kan det nog bli tipp-topp.

Harru några kommentarer, idéer, eller tyckte du att den var fruktansvärt ful, säg det! Så kan jag fiixa. Allt är fixbart.

Sen har jag införskaffat mig ett musik-program, jag vet inte vad man ska kalla det, LMMS heter det, freeware, egentligen byggt för linux, laggar som tusan på windows. Hade tänkt försöka göra ett introklipp till min finfina videoblogg som kommer komma snart. Tycker att någon av mina miljardertals musik-kunniga vänner kan hjälpa mig lite, för efter att ha provat det en halvtimme kunde jag konstatera att jag inte är något underbarn, vad gäller tonsättning i alla fall.

, ,

Nu är jag på gång.

Har ju velat uppdatera sidan jättelänge, men aldrig riktigt kommit igång, det har nästan varje gång hängt sig vid att jag inte får till nån logga, och så försvinner entusiasmen. Men nu i helvetes satana. NU har jag det.

Loggan kommer att vara väldigt enkel och bestå av det jag tycker mest om i hela världen (typ), nämligen choklad! Mmmmm. Så fint kommer det bli.

Sen har jag börjat skissa på en layout som jag tror kommer funka riktigt bra. Lite idéer om själva utseendet har jag också, temat kommer att bestå av jeans, glas, borstat stål, ek och människohud. Det kommer bli snyggt. Tror ni inte mig? Det kommer bli snyggt!

Nu är det bara att sätta igång och tampas med all programmering. Skojjs.

, , , , , , ,

Fick lite respons på mitt inlägg igår. Skönt att veta att det finns folk som bryr sig lika mycket som jag. Måste bara be om ursäkt för mitt feta fail. Kan dock inte annat än skylla på den mänskliga faktorn. I alla fall, här kommer rättelsen.

Jag hade blandat ihop transsexuella med transvestiter, jag vet, världens pytteskillnad. Fast egentligen är skillnaden ganska stor. Det är ju inte heller första gången jag blandar ihop dem heller. Så nu gör vi det klart en gång för alla. Lika bra att citera Magda Gad som påpekade det.

Däremot ett missförstånd: det jag skrev om i artikeln var transvestism, viljan att klä sig i det motsatta könets kläder, INTE transsexualism som är viljan att HA det motsatta könet.

Så nu vet vi det.

Efter att ha fått det förklarat för mig kan jag faktiskt hålla med om att att sjukdomsförklara transsexualism, just av den anledningen att man då kan få operationen betald. Men även om jag hade fått det rätt från början hade jag inte struntat i att skriva inlägget, det är fortfarande intressant, om inte intressantare.

Nu verkar det handla ännu mer om tycke och smak, och DET kan det väl ändå inte vara någon som vill “bota”? jag vet inte. Jag skulle inte kunna tänka mig att ta ett piller för min hotpants-fetisch i alla fall.

Jag menar, om man ska hålla på såhär, då kan man ju lika gärna säga att hela livet är en sjukdom, och botemedlet för det är dödshjälp.

, , ,

Ikväll rör det sig i huvudet på mig, det kan bli svårt att sammanfatta, men jag ska ge det en ärlig chans. Det kommer nog att bli ett långt inlägg, det kommer att vara rörigt och det kommer att handla om sjukdomar.

Logiken hos en del människor verkar för mig vara ungefär såhär:

“Hej, alltså, det är mycket beklagligt att du föddes till kvinna, men det går att rätta till, alltså, för du vill ju vara man eller hur? Alla vill vara män!”

Eller vänta, hur var det nu, finns det människor som vill vara de som de föddes till, kvinnor?

Nu tänker ni kanske, men va-faan? Så är det ju INGEN som tänker. Nej, det är kanske inte någon som tänker just så, men, kära läsare, detta är en liknelse. Självklart kommer jag nu dra en parallell till homosexualitet, här kommer den.

Jag föddes inte till homo eller bisexuell, den benämningen fick jag senare, av någon högt uppsatt som tyckte att det krävs en stämpel på människor så att man vet hur de känner, eller i alla fall för att kunna lägga dem i ett speciellt fack med människor som man tror känner på ett speciellt sätt. (Varför skulle det annars heta “läggning”.)

Däremot föddes jag, jag fick egenskapen, att älska andra män. Svårare än så var det inte för mig, precis som jag fick min blonda hårfärg, mina grönblåa ögon och mina små fötter fick jag egenskapen att älska andra män. Skillnaden kan verka liten men är viktig: min mamma och pappa gav mig egenskapen, samhället gav mig läggningen. Det ena naturligt, det andra byråkratiskt.

Med det utrett skulle man ju kunna säga att jag faktiskt föddes med en sjukdom, om man nu anser det vara en sjukdom. Är det en sjukdom så okej, jag har en sjukdom. Fast nu har man ju å andra sidan beslutat att det faktiskt inte är någon sjukdom. Tur för mig. Eller jag vet inte, vad är skillnaden?

Vad man däremot har lagt på förslag är att bland annat transsexualitet faktiskt är en sjukdom. Det finns människor som har fått för sig att man kan säga att du är transsexuell och därmed har du en sjukdom.

Men vad är då en sjukdom? Vi hör efter hur världens befolkning definierar det genom Wikipedia.

En sjukdom är ett tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa. Den vetenskap som behandlar sjukdomar hos människan heter medicin, och sjukdomar hos djur behandlas inom veterinärmedicinen. Sjukdomar som i hög grad ärvs från förälder till barn har sin grund i förändringar i arvsmassan och kallas genetiska sjukdomar. De flesta sjukdomar, såväl fysiska som psykiska, beror dock på ett samspel mellan arv och miljöfaktorer. (Wikipedia, 2010)

Som jag har uppfattat det, efter lite eftertanke, är det någonting som det finns en strävan efter att bota. Alltså, det behöver inte gå att bota för att vara en sjukdom, men det ska finnas en vilja att bota det. Som cancer, alla vill bota cancer.

Men då är det ju lätt att ta fel. För om man kan bota någonting, då måste det ju vara en sjukdom. Man kan ju bota min liknelse “kvinnosjukdomen” eller för den delen homosexualitet. Genom operation. Hur enkelt som helst, det finns ett botemedel, alltså är det en sjukdom. Hurra!

Men vänta nu, vad var det där om en strävan efter att bota. Var det inte egentligen så att kvinnorna faktiskt ville vara kvinnor? Och att de homosexuella ville vara homosexuella.

Jag skulle absolut inte kunna operera mig för att bli kvinna som “bot” på min sexualitet. Men det finns det de som kan, som vill! Transsexuella. En del transsexuella vill operera sig för att byta kön.

Men om en transsexuell då faktiskt byter kön, vad är det då man har botat? Man har väl snarare bara uppfyllt en del av själva transsexualiteten?

Jag känner själv att det blir rörigt nu, homosexuella vill inte botas, transsexuella vill opereras, hur hänger de ihop? Jo, jag tar upp de båda eftersom att man inte har någon strävan efter att botas. I det ena fallet att opereras, men inte att botas.

Alltså är varken transsexualitet eller homosexualitet några sjukdomar. Egentligen är de ju inte mycket mer än ord på papper (eller nu i våra moderna dagar, på en datorskärm). Varför ska då folk få för sig att klassa dessa “taggar” som sjukdomar, taggar som inte hör samman med själva viljan mer än att de beskriver en persons vilja.

Bakgrunden till kvällens upphetsning var den här artikeln: http://www.qx.se/samhalle/13374/man-far-bara-tanda-pa-normala-kroppar-annars-ar-man-psykiskt-sjuk, som kortfattat handlar om ett nytt förslag att klassa bland annat transexualitet som en sjukdom. Japp, åter till stenåldern, eller nä, då kanske man inte brydde sig om sådana bagateller. Men ni fattar vad jag snackar om.

Hur påverkar detta då oss, mig? Det är ju bara en ny “tagg”. Precis som homosexualitet. Nej, det handlar inte om taggjäveln. Det handlar om att en människa tror sig veta bättre om en annan människa än den människan själv.

“Hej, du har en sjukdom, visste du det?”

“Nej, jag har ingen sjukdom, det är du som har en idiotisk benämning på mig.”

HBTQ-taggen kan jag acceptera, man vill helt enkelt definiera en persons “vilja”. Fine. Men, helt ärligt, för mig verkar det inte finns någon som helst bakgrund till att sätta en sådan tagg som man nu vill införa. Vad skulle det tillföra? Det finns ju ingenting att bota?

En annan liknelse, för att förlöjliga det hela.

“Asså du kan inte skratta åt den där gatstenen för den är inte rolig.”

“Ja men du vet väl inte vad jag tycker är roligt?”

“Nej, men jag vet att du är, hrm vad ska vi hitta på för ord, gatustensfnittrig.”

“Jaha, och vad ska du göra åt saken?”

, , , ,

Borde göra naturkunskapsuppsatsen, eller nån skoluppgift över huvud taget, men det pallar jag inte. Istället sitter jag och återupptar tankarna om att bygga om min hemsida. Ska ju bli proffsbloggare och sånt sen ju såatteeeh.

Idag kom jag på en sak, brukar bli väldigt paranoid när jag byter låt på min iPhone. Det är ju så att om man sitter bredvid någon som håller på med nånting, typ läser en tidning eller knappar på telefonen så är man ju fett tvungen att tjuvkika. Så jag har i alla fall fått för mig att alla är sjukt intresserade av vilken låt jag byter till när jag nu byter låt alltså. Och då kan man ju liksom inte ta vilken låt som helst, utan man får ju välja nått lite moget och passande. Man kan ju inte dra igång Disney liksom.

Fast nu har jag bestämt mig för att få ett slut på dessa tramserier. Det är fan min iPhone, det är jag som bestämmer ju. Jag betalar väl inte 99 kronor i månaden för all världens musik när jag bara får lyssna på det som är “passande” i diverse sammanhang. Fy fan alltså, så kan man inte ha det.

När jag åkte hem idag kände jag den där känslan som vanligt, det var när jag började bläddra mot “A Star Is Born” som jag kom på mig själv med att snabbt byta till typ Regina Spektor. Och så bara, näääe så kan vi inte ha det jue. Så då tänkte jag igen och gjorde det extra tydligt när jag bytte till “Pokerface”, höjde dessutom volymen lite så att alla intressesmurfar skulle få nått att gotta sig i.

Det är många som kritiserar min musiksmak, det kommer till och från, visst jag kan väl ha en viss förståelse för att folk blir irriterade när man lyssnar på världens dödselectronika, dock inte när man drar igång lite Jazz, för det är ju fan baara schönt att lyssna på. Men I alla fall, det är ingenting jag tänker lida av.

Från och med nu, vad gäller min musiksmak så har jag absolut inget intresse eller respekt för dina åsikter.

Vi lämnar alkisarna kvar på torget och bussarna, dom som inte slutat gå.

,

Är på flumhumör.

Tycker att mitt förra blogginlägg var feeeeett drygt. Men jaja.

Igår sminkade jag mig, tog på mig nagellack och klädde mig som gothare. Det var läskigt. Mitt transsexuella jag är rätt läskigt. Ska lägga upp en nervkittlande bild så fort jag får tag på en. Om ni undrar varför jag i hela helvete fick för mig att göra nåt sånt här, så här vare va, vi hade multimedia, skulle göra en kokbok, “Flickan som lekte med maten” ska den heta. Och om det då inte finns några gothtjejer till handa så får man liksom ställa upp…

Har fortfarande en miljard grejer att göra hela tiden. Men ikväll kom jag igång med både det ena och det andra, känner mig fett duktig.

Sen hände det en grej, gillar ju att lyssna på ganska hög musik i mina hörlurar. Ibland kommer man in i musiken och så sjunger man med lite och sådär, det händer även att man dansar med lite. Och är det då så att man lyssnar på E.M.D. eller nått annat fett dragigt så kan det gå for vildt till, eller ja, det var i alla fall sjukt obehagligt när jag såg mamma titta in från dörrkarmen.

Skitsamma, folk får lära sig att leva med att jag är helt väck.

Nu ska jag nätragga.

, , , , ,

Tanken var väl att det här skulle bli en snabb statusuppdatering på facebook, men eftersom att jag redan tryckt ut så många såna ikväll fick det bli en hel bloggpost.

Idag började vi med kläddesign på grafen i skolan. Mitt förslag, vi tyckte att det var dumt att börja med cd-omslag redan nu eftersom att det inte är något vidare fotoväder. Och kläddesign, det är KUL!

Inte bara för att man kan flippa och hitta på läskiga sexkläder, fast ändå mest därför.

Ja, i alla fall, ännu ett nytt projekt. Känner mig som askungen, kommer nog aldrig hinna bli klar med min balklänning. Inte för att jag nu håller på med en balklänning, ifall någon skulle tro det. Fast tid över till lite slöande hade ju inte varit fel. Fast det verkar jag hitta ändå, ligger efter i mer än hälften av ämnena i skolan för att min planering har ballat ur totalt. Man känner liksom att man har en miljard grejer att göra när man kommer hem, så slutar det med att man skiter i det bara av den anledningen. Visserligen har jag gjort en del andra nyttogrejer, men skolan ska ju alltid komma först, egentligen.

Shit, fan vad tråkig jag låter. Men allvarligt! Nu har jag i alla fall hittat lösningen!

Sista lektionen var ju matte idag, det tar verkligen kål på en, men jag håller i alla fall humöret uppe, det är det enda som funkar. Fan nu låter jag mammig igen. Men de som har matte med mig kan nog inte göra annat än att hålla med, det hade helt enkelt inte funkat om jag hade fortsatt att sura över små bagateller. Visst, det är inte superkul att ha en extra mattelektion, men om jag inte gör det bästa av den situationen har man ju brutit löftet till sig själv att alltid göra det bästa av allt.

I alla fall, efter att ha känt mig superduktig på matten var det dags att frossa. Massor med choklad, det är priset. Ska man hålla humöret uppe så är det choklad som gäller. Frukt säger många, och ja, det kan vara ett bra komplement, men choklad är grejen.

Sen satt jag och käkade på den på tåget och lyssnade på peppande musik, sätter man igång nått slött så somnar man ju direkt. Och när jag kom hem kastade jag mig upp på mitt rum och chockade mig själv och hela världen. Jag gjorde matteläxan för första gången på typ tre år. Fy faan vad bra jag är! Och sen skrev jag färdigt det där jävla utkastet till engelskan.

Och det var då jag kände, fan jag är ju inte stressad. När man väl är mitt uppe i allt så känner man ju inte stressen, den kommer ju inte fören man sätter sig och inte gör ett skit. Och när man sätter sig för att inte göra ett skit efter att ha gjort en fett satsig insats som jag just gjorde, då känner man sig inte heller stressad. Skönt. Och nyttigt.

Visst, detta inlägget kan, som jag har påpekat nu tre gånger, låta lite trist. Men för fan, nästa gång du känner dig stressad, eller snarare nästa gång du känner att du kommer känna dig stressad för att du vet att du inte kommer göra nånting fast att du borde. Knarka choklad och kör igång Caesars – Jerk It Out (Original Mix) så fixar det sig.

(Btw. Checklistor funkar också, 2Do lite-appen till iPhone är fan min hjälte.)

Nu ska jag ha lite egentid.

, , , , ,

Ikväll är jag irriterad, faktiskt inte på grund av skånetrafiken, banverket eller ens dsb, jag har lärt mig att leva med deras snedsteg. Var väl inte direkt superkul att vänta i över en timme på tåget, men man har väl mer eller mindre vant sig. Istället vill jag tillägna min frustration åt en viss grupp av osamarbetsvilliga resenärer.

Jag har bestämt mig för att fatta mig kort och enkelt:

Kläm ihop ditt satfläsk så att alla kommer ombord, fortsätt gå inåt i tåget, även fast det blir lite trångt, det är jävligt mycket trängre precis vid dörrarna, för att DU tar så jävla mycket plats där du står och blockerar. FITTA!

Ja, nåt i den stilen.

Jag och många andra kom inte på tåget, FAST att det fanns massor med plats kvar, på grund av att en idiot inte ville fortsätta inåt i tåget och klämma ihop sig lite.

När man upplever sånt så förstår man inte varför det heter kollektivtrafik…

,

Satt och bläddrade lite bland gamla bilder, och så hittade jag denna som jag tydligen fått för mig att göra för ett tag sedan.

Antar att det inte bara är jag som är underbar i den här världen…

Nu sitter jag och försöker designa en logga till mig själv. Har ju ingen egen direkt, bit-hjärtat känns ju ganska snott, även fast jag gjorde det alldeles själv i paint. ^^

,
Affiliator.comSpreadshirt Designer